Ibland undrar jag över livet. Varför det blev som det blev och inte på ett helt annat sätt. Hade det varit bättre? Sämre? Sen bestämmer jag mig för att det inte är någon idé att öda tid åt sånt skit för det är ju inget jag kan göra något åt - inte förrän de uppfinner tidsmaskinen förstås. Då jädrar ska jag åka tillbaka och ändra en hel massa grejer.
Hursomhelst. Har just suttit ute i typ fem minuter och tankat D-vitamin. Vilken ironi att jag som bor i The Sunshine State har D-vitaminbrist och måste äta tabletter varje dag. Men man är ju inte dum i huvet. Jag går inte ut i solen mer än jag absolut behöver. Jag säger bara hudcancer, gott folk, hudcancer! Jag har haft cancer en gång redan och det räckte alldeles förträffligt, tack så mycket.
Man kommer att tänka på en himla massa tokigheter när man sitter alldeles stilla i solen och bara andas. Att jag skulle damma av och blåsa liv i den här bloggen exempelvis. Idag kände jag verkligen suget att börja skriva igen och då får jag ju passa på innan det så att säga svalnar.
Fast just nu får jag lägga det på is en lite stund eftersom mina tjänster som barnpassare har efterfrågats och det säger jag inte nej till.
Fler inlägg kommer förhoppningsvis drösa in här på bloggen inom en inte alltför avlägsen framtid.
Tills dess, sluta hamstra toapapper och använd munskydd så ska ni se att allting ordnar sig.
1 kommentar:
Kul att du kommit igång med bloggen igen! :) Måste rycka upp mig och ta tag i skrivandet..
Skicka en kommentar