Nu har jag tydligen vevat igång den här gamla bloggen igen då. Avdammad, och en smula ringrostig, men i ganska gott skick trots att den legat i träda i nästan två år. Jag har raderat alla poster som låg här och drällde från den den tiden, alla utom ett. Jag sparade inlägget där jag berättade om att det inte skulle bli någon flytt och mina tankar om det.
Kort därefter tog blogglusten tvärslut. Icke-flytten till Seattle och Johans uppsägning från Microsoft tog knäcken på all glädje och lust att skriva så det blev bara ett femtontal inlägg totalt här.
Såhär i efterhand med facit i hand så rodde vi iland det tillsammans men det var på håret. Det kunde lika gärna gått fullständigt åt skogen.
Nu har Johan jobb på mjukvaruföretaget Coupa, med huvudkontor i San Mateo, CA och vi är glada och tacksamma att det ordnade sig till slut.
Det har hänt mycket under de här två åren som gått sedan jag skrev här sist. Ni som följer mig på Insta vet det mesta redan, men i korthet kan vi säga att jag både fyllt 50 och blivit farmor. Jag vet inte vilket om kändes mest (värst?) men när allt sjunkit in så är det helt OK. Lilla Annie är en liten gullunge som nästan alltid är glad. Jag hjälper till och passar henne då det behövs och vi trivs bra ihop (vi gillar båda att titta på Musse Piggs Klubbhus och Peppa Pigg).
Foto från igår
På torsdag är det Elias sista dag i skolan och han tar examen den 25 maj. Vi har aldrig varit på en "riktig" graduation ceremony så det ska bli spännande. Mamma flyger hit i mitten av nästa vecka och ska vara med och titta på hela spektaklet.
Nåväl. Det här var väl det jag ville skriva om just nu. Jag ville egentligen bara se om jag kunde sparka igång det här bloggeriet igen och hur det skulle kännas. Jag kommer förmodligen gå in och peta lite i designen här senare men det blir en huvudvärk för en annan dag. Nu ska jag peta i mig lite frukost.
Välkomna tillbaka till min blogg och jag hoppas att ni ska trivas.
Vi ses igen på en dator/padda/telefon nära dig.
