onsdag 21 maj 2025

"Och ju mer han tänkte på det...

 ...desto yngre vill han bli." Det var ju Farbrorn som inte vill va´ stor som tänkte så.

Och ju mer jag tänker på det vill jag flytta. Eller, rättare sagt är det väl en förändring jag vill ha om sanningen ska fram.
Något annat. Något nytt. Spännande. Annorlunda. Just nu går allting på rutin, dag ut och dag in.
Fast rutinen störs ju ibland av något som inträffar, en bil går som sönder och måste lagas till exempel. Det blir en hel del krångel när det ska skjutsas hit och dit, tandläkarbesök måste bokas om och så var jag tvungen att ringa till verkstan och boka tid (ni som vet, ni vet att jag hatar att ringa!). Men det ordnade sig.

En annan grej är det månatliga bokklubbsmötet som skulle vara henna hos mig den här gången (-och vad ska jag bjuda på, nu måste jag ju städa igen och varför ligger det så mycket papper överallt, jag kan inte köpa lasagne på Costco igen, det hade vi ju förrförra gången de var här och kattlådan måste städas och måste jag baka nåt till kaffet och hur mäter jag upp kaffe nu igen - en sked per kopp och en för kannan var det så?) 
Mötet är över och allt gick bra. Jag gjorde två stycken quiche (med köpta pajskal, nån måtta får det lov att vara på husligheten!), köpte goda (SVENSKA!) kakor på Costco och det blev så bra så.

Efteråt fick jag lägga mig på soffan och vila. Det är lite jobbigt när man är en smula introvert att plötsligt låtsas vara extrovert och prata på i en grupp. Turligt nog är vår bokklubb synnerligen liten, bara sex personer när vi är full styrka. Alldeles lagom. Vi hade läst "Cirkusprinsessan" av Katarina Oresvärd, den kan rekommenderas. Nästa månad blir det "Mödramärg" av Tina Harnesk. Vi har tidigare läst "Folk som sår i snö" av samma författare och vi tyckte alla att det var en bra bok så förväntningarna på "Mödramärg" är ganska högt satta. Vi får väl se. 

tisdag 13 maj 2025

Om en dröm att vara på väg

 Att börja om från början. Att lämna allt bekant och välkänt bakom sig, bryta upp allt invant och tryggt. Att samtidigt undra -"Var det verkligen så bra här? Blev det bara en vana, något bekvämt som det kändes jobbigt att ändra på? Lever vi verkligen det där drömlivet de flesta tror att vi lever?" Nej, det gör vi ju faktiskt inte och jag hoppas att ingen tycker att jag har försökt lura någon att tro att vi lever i paradiset. Just nu känns det mer och mer som en mardröm.

Sen Trump blev vald till president har jag allt oftare tänkt på att flytta härifrån. Nästa år blir det 20 år sedan vi flyttade från Sverige till Florida och det kanske är tillräckligt? Är det dags att dra? Tanken gnager. 

Men vart ska vi ta vägen? Att flytta tillbaka till Sverige finns inte med som alternativ. Hälsa på, vara där på ett par veckors semester, javisst. Men inte bo där. Men kanske någonstans i Europa, bara ett par timmars flygresa bort från Sverige? Vårt val just nu är Spanien. Vi tittar på hus med pool, trädgård med fruktträd, milsvid utsikt från takterassen över skogar och berg. 

Man kan ju alltid drömma.